Idag ser vi de vita balarna överallt där höskörden tas om hand. Skörden är numera helt mekaniserad vilket underlättar för bönderna. Istället för manuellt arbete styr de en traktor med en påkopplad maskin.
Det är inte allt för långt tillbaka höskörden skede på annat manuellt sätt. Jag fick tillfälle delta i början av 1960-talet i Södra Harads hos Per och Greta Öhman. De hade en dotter Eva jag fattat tycke för och försökte ställa in mig hos föräldrarna. Pappa Per slog höet, med häst och släpräfsa drog han fram höet till hässjorna. Det var bara för oss andra att lasta upp höet på stängerna. Det förekom även hässjor med metalltråd mellan stolparna. I södra Harads var det vanligt med trästolpar och trästänger liggande i flera nivåer. Höslåttern var ett svettigt arbete. På en bild ses Per dricka vatten sittande på skaklarna till släpräfsan.
Senare på sensommaren när höet var torrt lastades det på vagn och kördes till hölogen ovanpå ladugården dit det hissades hela lass och in till förvaring för vintern. En lucka i golvet öppnades när korna skulle utfordras med torrt hö som slängdes ned.
Historiskt var det släpräfsan som först användes. Grönkvists mekaniska verkstad i Katrineholm var först att tillverka hjulräfsan med säte för kusken så han inte behövde gå hela tiden. Hjulräfsan var bättre att räfsa med på ojämna marker. Pappa Valfrid tog bilderna hos Uno Hedström och troligen var Uno först med hjulräfsan i Harads.
Bilderna från slåtter vid Nygårds visar både bröderna Harald och Hubert med fruar. På en av bilderna slipar Harald lien som väldigt finklädd för ändamålet med drivhjälp av två unga damer. Nygårds-Ida får vara med på en bild med manuell räfsning under slåttern.
Text: Thorbjörn Enberg
